Det är lätt att man går ut för hårt när man är riktigt taggad på att gå ner i vikt. Lätt att sätta ribban högre än vad man från en början orkar. Att man ska klara tuffa träningspass på en lågkaloridiet. Det är lätt att man sätter krokben för sig själv. Att man tappar orken och ser det som ett övermäktigt mål att nå sin målvikt.

Jag är en mästare på att gå ner i vikt. Det är att sedan behålla den som varit mitt problem. Därför har jag testat det mesta vad gäller dieter och träningsformer och kommit fram till vad som passar mig bäst. Jag vet vad jag fallit på förrut.

Det är lätt att inspireras av dokusåpor där ett gäng överviktiga tränar flera timmar om dagen och knappt äter sin basalomsättning i kcal. Hur många av oss blir inte inspirerade av personerna i programmet Biggest Loser till exempel? Och självklart kan vi gå ner i vikt precis som dem, men kom ihåg att det är bättre att höja ribban vartefter man känner att man orkar, än att behöva sänka den för att man inser att man inte hinner eller orkar.

Själv har jag fullt upp med jobb och barn, som så många andra, och måste hitta en balans som även passar med min övriga vardag. Jag har börjat min viktminskning med endast en träningsform: Jag tar en powerwalk varje dag, helst på morgonen före frukost. Det är en stor omställning från att knappt ha rört på mig alls förrut. Det räcker för mig att börja så. Nu har jag levt med min nya kost och träningsform i tre veckor och har arbetat upp ett begär, jag måste träna! :)

Det är nu jag känner personligen att jag vill utöka min träning. Det betyder inte att jag ska träna 2 ggr om dagen. Men jag kanske kan utöka min powerwalk med en halvtimme, kanske springa en del av den i stället, kanske byta ut den ett par dagar i veckan mot ett svettigt träningspass. Kanske lägga till styrketräning när jag kommit hem från min powerwalk etc...

Jag är ödmjuk inför min viktminskning. Jag vet att jag andra gånger har tappat fokus, tappat drivet och sedan lagt ner viktminskningen. Det kan hända igen, men jag känner mig lite mer observant denna gång.

Den här bloggen har visat sig vara ett extremt bra komplement för mig. Jag kan skriva av mig lite, jag får reda på andra viktbloggare och kan inspireras av dem, jag får fina kommentarer som gör att jag tänker positivt i stunder som jag kanske lätt annars hade tappat fokus.

Lämna en kommentar

Det kom ett mail från Stefan med bloggen http://biggest-loser.se som ville att jag skulle registrera min blogg på:

http://www.halsoartiklar.se/bloggar/

Under följande länk: http://www.halsoartiklar.se/bloggar/om/viktminskning/ finns fler inspirerande bloggar om viktminskning. Jag länkar till denna sida under "länkar". Det finns också en länk längre upp till höger där det står "hälsobloggar".

Om du också har en viktblogg - registrera dig du med, och inspireras av de andra bloggarna och artiklarna!

Lämna en kommentar

Många diskuterar vilka metoder som funkar och inte funkar för att gå ner i vikt och hålla vikten. Ska man välja LCHF, GI, viktväktarna, tallriksmodellen, soppor/shakes... Men det är ju faktiskt så att alla metoder fungerar. För att man ska lyckas handlar det helt enkelt om 2 saker:

1. Vilken metod passar Dig bäst?
2. Äter man mer kalorier än vad man förbrukar så går man upp i vikt.

Det viktigaste man ska tänka på när man väljer metod är alltså hur man kan tänka sig att leva för resten av livet.
För mig är t ex LCHF inget alternativ. Jag tycker om kolhydrater som potatis, ris och pasta och vill inte välja bort det helt ur mitt liv (dock minska intaget). Därmed inte sagt att LCHF-metoden inte fungerar - för det gör den om man håller sig till den.

För mig är tallriksmodellen det som gäller. Jag får äta vad jag vill men måste ha koll på mitt kaloriintag.

Många kickstartar sin viktnedgång med soppor/shakes. Det fungerar också, men man måste ha en god plan vad man skall gå över till den dagen man ska äta vanlig mat.

Det handlar inte bara om en viktnedgång på några månader. Det handlar om att ändra livsstil - för resten av livet. För det finns inga genvägar.

Men kan man aldrig få unna sig något?
Självklart får man unna sig att äta onyttigt någon gång i bland. Men det är just det: ibland. Det är så lätt att ibland blir oftare och oftare om man inte tänker sig för. Så har det varit för mig många gånger och säkert för många av er andra också.

Jag tycker det är jätteintressant att lyssna på andra som går ner i vikt och deras erfarenheter. För alla är vi olika.
Jag vill gärna veta mer om dig som läser min blogg!
Vilken metod använder du dig av? Vad fungerar för dig?

Lämna en kommentar

...är A och O för att jag ska lyckas med min viktnedgång, då jag räknar kalorier som jag äter. Jag får alltså äta vad jag vill, men jag försöker äta enligt tallriksmodellen och dra ner lite på kolhydrater och fett. Jag är som sagt medlem på www.viktklubb.se - jag tittar inte speciellt mkt på deras recept, även om de har väldigt mycket sådant för den som vill, men jag gillar deras personliga sida där jag kan fylla i allt jag äter. Jag har klippt o klistrat lite för att ni ska se hur en dags schema kan se ut:

Nu är det väldigt smått, vilket jag är medveten om, men ni kanske får ett någorlunda hum om det hela. Vill bara tipsa er om detta verktyg för det är väldigt bra! Jag försöker dock att hålla mig till 1500 kcal, men gråter inte blod om jag får i mig 1700 kcal. :)

Jag hittade förresten en blogg häromdagen som har samlat en massa viktbloggar, den vill jag också tipsa er om! Den heter Viktbloggarna och jag har den även under länkarna till vänster! Kika in där, jag lovar att ni blir inspirerade!

Jag tog "förebilder" på mig själv förrut idag endast iklädd underkläder (jag vet, jag borde tagit dem för ett par veckor sedan). Jag kan säga att jag inte är riktigt redo att visa dem för hela världen än. Det är jag och min sambo som får se dem så länge. Men så fort jag droppat i vikt lite mer och man kan se en skillnad, så kan ni få se en glimt. It wasn't pretty...!!!

Idag regnar det för fullt, men jag tog min powerpromenad i morse ändå. Har gett mig fasen på att röra på mig oavsett väder. Och det är extra skönt att komma hem efter en blåsig och regnig promenad. :)

Ha en fortsatt trevlig fredag!!

Lämna en kommentar

Vilken rubrik va? Fundera på den en stund. Vad är det som egentligen krävs för att sluta ett livslångt kontrakt med dig själv att för all framtid hålla vikten?

Jag har gått ner i vikt flera gånger. Det har gått jättebra. Men sedan har någonting hänt, som gjort att jag tappat fokus och släppt på gränserna. Och vips, plötsligt har jag gått upp en massa i vikt igen. Och för mig har det alltid varit självklart varför. "Jag älskar mat". "Jag har låtit mig själv unna mig".

Jag vet precis vad som krävs för att jag ska gå ner i vikt. Men en sak slog mig. Och det HÅRT, som en rejäl slägga, när jag började läsa den här boken...

För det var då jag insåg varför jag är överviktig. varför jag inte klarar att bibehålla en normal vikt.
Min övervikt bottnar sig i många saker. Små små saker som präglat mig sedan jag var ett barn. Min uppväxt, familjens sätt att hantera mat, min personlighet kontra klasskamrater, min knäskada på högstadiet... Små små saker som händer i livet, har påverkat den jag är idag och mitt sätt att förhålla mig till mat.

Att långsiktigt hålla vikten handlar inte bara om att hålla kalorierna. Det handlar om att göra upp med sig själv. Att fundera kring varför man åt den där marabou mjölkchokladen den där eftermiddagen eller varför man tog en portion till den där dagen på buffén fast man egentligen var mätt.

Så här står det på baksidan av boken:
"Varför äter jag fel när jag vet hur jag ska äta rätt? Varför står jag inte emot suget efter att stoppa något i munnen? Varför kan jag inte behålla viktnedgången?

Alla bantare som använt sig av olika dieter vet hur svårt det är att gå ner i vikt och behålla viktminskningen. Det beror på att övervikt i första hand inte handlar om mat utan om självbild, stress och negativa känslor. För att lyckas behöver man därför ta reda på varför man äter fel och få kontroll över sitt ätande.

Nya forskarstudier vid Karolinska Institutet visar att den här bokens metod ger både önskad viktminskning och bestående viktnedgång. Du får i nio steg kunskap om hur du stärker din egen självkänsla, förändrar negativa tankemönster, löser vardagsproblem och förändrar ditt ätbeteende långsiktigt. Du får också hjälp att våga stå för den du är och lyfta fram dig själv på ett positivt sätt. Helt enkelt möjlighet att komma tillrätta med din övervikt en gång för alla...."

Det var framförallt den här meningen som fastnade hos mig:
Vid vilka tillfällen brukar du framför allt tappa kontrollen över ditt ätande?

Just den meningen ur boken poppade upp i min hjärna i går när jag var irriterad och i förbifarten köpte en marabou mjölkchoklad i affären. Jag var irriterad över en liten dispyt och plötsligt gav det mig en anledning att få "sörja" det eller "hämnas" genom att äta choklad. Det är konstigt, men det är så vi med matproblem funkar. Och ofta utan att tänka på varför ger vi oss själva en anledning att äta, därför att vi för en kort stund känner en euforisk känsla som får oss att må bra. Men egentligen är det ju ett moment 22.

Boktipset fick jag för ungefär ett år sedan av en tjej på företagshälsan. Jag köpte boken då och tänkte ge mig i kast med viktnedgång. Men så blev jag gravid. Boken låg kvar på nattygsbordet oläst. När jag sedan fick missfall i vecka 13 började jag tröstäta en hel del. Jag var verkligen superdeppig och maten blev min tröst. Jag gick från 87 kg till 97 kg. Jag läste lite grann i boken och insåg att tröstätandet var något jag var tvungen att bearbeta och det gjorde jag. Jag gick ner några kilon, till 94 kg tror jag. Men självklart - parallellt med detta - hade jag 99% fokus på att bli gravid igen. Efter några månader, i februari, blev jag äntligen gravid igen! Men graviditeten blev inte heller denna gång som jag hade hoppats. I vecka 11 blev det missfall igen. Återigen hamnade jag i tröstätandet. När jag plötsligt såg 3 siffror på vågen, 103 kg, insåg jag att nu får det vara stopp!! Jag plockade fram boken och började läsa. Och det var precis vad jag behövde. Jag måste göra något åt min övervikt. Den är långtifrån hälsosam. Jag kan inte veta säkert att mina missfall berodde på min övervikt, men så kan det vara. Läkarna säger att övervikt inte har någon påvisad roll vid missfall. 1/3 av alla graviditeter slutar med missfall. Men även om det inte beror på det - så skadar det inte att tänka på vad man gör med sin kropp.

Jag vill bli gravid igen, vi vill ha ett syskon till vår dotter. Det kan bli om en månad eller ett halvår, det vet jag ju inte. Men det jag kan göra fram till den dagen är i alla fall att försöka gå ner i vikt och röra på mig. Att vara hälsosam helt enkelt. Det är på lång sikt jag gör det här.

Det var lite från djupet hos mig. Till dig som orkade läsa hela vägen hit, ett stort tack! :)

Lämna en kommentar